Kära Blogg ...

Sov länge idag och som straff kändes det i huvudet. Jag trodde ju att om man var uppe till ett så borde man ju kunna sova lite längre. Fast det börjar redan lätta.

Det blir en snärjig dag idag så jag kommer antagligen inte kunna skriva senare så jag passar på nu att summera de två senaste dagarna nu.

Påskafton blev trevlig. Min man jade gjort lammstek med bagarpotatis och det verkade som om till och med att barnen uppskattade det. Jag ”syndade” och åt som sagt lamm, drack ett glas vin och åt glass (massor med tillsatser). Fast jag kunde egentligen lika bra ha avstått för inget smakade eftersom jag var så förkyld.
Senare, på kvällen, kom mellansonens flickvän som hade jobbat och inte kunnat komma till klockan tre. Då hade farmor och farfar gått men alla sönerna var kvar. Vi tillbringade kvällen med att spela olika sällskapsspel. ”Jakten på den försvunna diamanten”, Cluedo och slutligen lite poker med godis som marker.

Påskdagen började dramatiskt. Jag var uppe ovanligt tidigt som tur var. Kanske för att Lillen skulle iväg till Spanien. Min man skulle skjutsa honom till Arlanda men eftersom jag ju fortfarande var förkyld tänkte jag lata mig hemma. Plötsligt så stönar min man till:
”Min rygg!”
Han satt vid köksbordet och var alldeles vit i ansiktet och svetten rann ur pannan på honom. Jag blev livrädd och en massa hemska tankar for genom mitt huvud tills jag tillslut frågade:
”Hur gör det ont? Är det i muskeln?”
Det visade sig att han hade haft lite känningar tidigare och började när han var lite förkyld straxt före mig. Nu när han skulle resa sig upp från köksbordet så hade det bara huggit till som attan och muskeln krampade och drog ihop sig. Jag insåg på en gång att han inte kunde köra till Arlanda så det var bara att slänga i sig lite frukost efter att ha gett mannen Magnusyl. Tillslut så släppte väl krampen lite och då envisades han med att följa med till Arlanda och vinka av sonen så jag fick hjälpa honom att klä på sig.

Senare när vi kom hem igen tog han sig upp till övervåningen och parkerade sig i soffan framför tv:n. Jag skulle iväg på eftermiddagen med H för att titta efter fröer och få lite inspiration inför det stundande, även om man inte tror det just nu, vårbruket i trädgården. Hennes man har ofta problem med ryggen så hon kunde låna min man lite effektivare tabletter än Magnusyl.

Det såg bedrövligt ut på Plantagen. Utomhus stod plantor av Penséer och såg ut som om de frusit ihjäl. Även de små Påskliljorna såg ut som om de frös men några hade klarat sig och vi köpte var sina par småkrukor för 5 kr/st och förstås en massa fröer.

Gårdagen skötte jag mig perfekt enligt första veckans diet. Till och med när H och hennes man kom över med hembakat för att fika med oss. Då blev det bara maskroste för min del och lite vindruvor.

Idag blir det kanske inte riktigt enligt riktlinjerna i boken men jag vet inte än. Min kusin kommer hit för hon ska titta på en hund i våra trakter och henne tänkte vi bjuda på laxpytt som lunch och den är helt okej.
I kväll ska vi över till svärföräldrarna och svärmor tänker bjuda på ankbröst. Det är okej enligt vecka två men eftersom jag har två ”straffdagar” efter påskaftons synder så är det ju inte riktigt okej. Men vad sjutton så petnoga kan man ju inte vara. Jag vet ju hur mycket farmor ser fram emot att vi kommer. Farfar har blivit så gammal (med all rätt) och hänger inte riktigt med längre och farmor blir så irriterad för hon är ”Still going strong”. Hon är tacksam för all intellektuell stimulans hon kan få. De är 89 respektive 86 år gamla.

Det var en förkylning! Det är ironiskt att jag som inte har varit förkyld på evigheter blir förkyld när jag har en diet som innehåller så mycket c-vitaminer som jag aldrig någonsin har ätit förr.
Igår kväll insåg jag tillslut att det var en förkylning och inte allergi. Jag kände mig hel ”bombad” i huvudet och snoren rann. Jag fasade för natten men tänkte att jag skulle hålla ut så länge som möjligt. Jag drack en kopp rosmarinte och plötsligt var jag mycket piggare och inte als så tung i huvudet. Jag satt till och med och höll på med släktforskningen ett tag och missade Antikrundan som jag hade tänkt att se. Jag såg i alla fall en del och sedan fortsatte jag med Criminal minds. Natten blev inte så farlig utan tvärtom sov jag bättre än på flera nätter.

Rödbetssoppan blev förresten inte speciellt god men den gick att äta. Jag fattar inte hur man ska kunna göra en acceptabel soppa utan buljongtärning.

I morgon har vi Påskmiddag här så då får jag nog ”synda” lite. Vi ska ha lamstek och det är inte tillåtet. Annars får jag från och med i morgon äta både kyckling, potatis och tomater. Allt blir enklare när man kan göra en tomatsås. Dessutom kan jag använda sojamjölk och sojayoghurt. Problemet är dock att den sojayoghurt som jag hittade på Konsum innehåller en massa annat jox som förmodligen inte är tillåtet. Hälsokosten var stängd idag men jag ska kolla där i morgon.

Syndar man ska man enligt boken förlänga omstarten med två dagar genom att man direkt efter försyndelsen skjuter in två dagar med första veckans diet. Men det kan det väl vara värt.

Glad Påsk!

Jag har fått hösnuva! Det måste det vara för jag känner mig inte förkyld. Visserligen har jag varit tung i huvudet hela natten och det började redan igår kväll. Därför gick jag och la mig extra tidigt. Men vad kan jag bli allergisk av? Jag brukar ibland ha känningar av hösnuva efter midsommar då gräset blommar och enligt test är det enda jag är allergisk emot. Jag har avstått ifrån ingefärsteet i eftermiddag så får vi se om det blir någon ändring. Fast det verkar konstigt. Jag har aldrig reagerat på ingefära förut.

I kväll ska jag dricka rosmarinte tänkte jag. För att hålla mig uppe lite längre.Det ska nämligen vara både bra mot huvudvärk och vara uppiggande. Huvudvärken kan ju faktisk bero på att jag sover för mycket.

En annan bieffekt av den här dieten verkar vara att minnet blir urdåligt.  Jag glömmer allt. Nyss kunde jag inte komma ihåg vilket som var mitt favorit-örtte. Jag fick verkligen anstränga mig för att komma ihåg att ingefära heter ingefära! Fast det är klart att den dåliga sömnen och stressen av att fixa mat enligt dieten kanske är den egentliga anledningen. Nästa vecka lovar boken att de positiva effekterna ska börja märkas. Fast jag har redan gått ner ett kilo till. För mig är det positivt. Har ni tänkt på att när man vill minska sin vikt så säger man att man har ”gått ner” men vill man inte så säger man att man har ”tappat i vikt”.

Nej, nu är det snart dags att börja med den ryska rödbetssoppan. Kommer inte ihåg vad den heter nu bara för det men ni vet nog vad jag menar.

På vägen hem från jobbet idag så gick det tre killar i 14-15-årsåldern framför mig. Jag hörde lite lösryckta delar ur deras samtal. Bland annat sa en av dem:
 ”Jag hade ju i-g så nu gäller det att få ännu sämre i-g”. Det hördes på tonen att han ville imponera på de andra.
Det fick mig att fundera på att man aldrig hör barn/ungdomar som skryter med hur bra de är. Hur ofta är det som man hör:
 ”Jag hade v-g men nu gäller det att få m-v-g”?
Har det att göra med Jantelagen eller är det mest ett uttryck för uppror mot vuxensamhället? Att man är tuff om man vågar gå emot den roll som vuxensamhället vill ge år ungdomar och barn. Och så tuff att man vågar skita i vad skolan har för mål.
Vad tror ni?

Jaha då sitter jag här igen med mitt ingefärste. Hitintills har jag mått bra idag. Jag hade lite huvudvärk när jag vaknade för återigen var de tidiga morgontimmarna oroliga. Det gick dock över efter morgonyogan.

I morse fick jag improvisera när jag skulle göra min frukostsmoothie. Någon, förmodligen sonen, hade snott sista päronet. Då kom jag ihåg att jag hade blåbär och hallon i frysen som jag ersatte päronet med. Det blev jättegott!

Mindre gott blev däremot min egen-på-hittade morotssoppa som vi skulle ha till lunch. Den hade nog blivit ätlig om jag inte värkt på svartpeppar i den mängd jag gjorde. Jag var rädd att smaken skulle vara för lik morotsjuice och tänkte lite kryddor skulle ändra på den saken. Visserligen gillar både min man och jag starkkryddade rätter men någon måtta får det vara.

Som tur var hade jag tänkt mig en tvårätters-lunch (som boken rekommenderar) och hade gjort en vegetarisk paella som blev överraskande riktigt god. Så lite fick vi i oss i alla fall. Det verkar dessutom som om råris är mer mättande än quinoa  för än är jag inte hungrig. Kan till och med tänka mig äta paellan  igen.

Det är synd att jag är så orutinerad på att laga mat. Det tar sådan tid! Speciellt när man måste iväg och handla först. Jag börjar känna mig som den värsta hemmafru. Först iväg och handla, stressa för att maten ska stå på bordet när lilla mannen kommer hem på lunch.
Att han, min man alltså, aldrig ledsnar på att laga mat? Han säger att han tycker det är avkopplande. Och han älskar att gå och handla. Han är mer social än mig och hejar till vänster och höger. Jag brukar säga att personalen i Konsum (jag vet att det heter något annat nu) nog tror att han är ensamstående för han är nästan alltid den som handlar mat annars.

Vi har på senare år blivit dåliga på att planera våra måltider så att vi kan storhandla. Det har blivit så att min man handlar varje dag. Ibland till och med två gånger om vi inte har rester som vi kan äta till lunch. Nu tänkte jag först att jag skulle vara effektiv och planera för hela veckan. Men det sprack på en gång! Man måste ju prova sig fram upptäckte jag ganska snart. Så i kylen har jag nu tre sorters grönsaksjuicer och jag tvivlar på att jag kommer att gilla de andra två bättre än morotsjuicen.