Strax innan vi var framme hos kusinen tog melodikrysset slut och i stället började ett barn- och ungdomsprogram. Det handlade om ungdomar som skär sig. Två flickor i 17-, 18-årsåldern berättade. Båda hade varit så kallade duktiga flickor som pluggade och hade bra betyg och som var mycket sociala. Båda trodde att de stängt av sitt känsloliv efter föräldrarnas skilsmässa men efter var sin fylla hade barriärerna rämnat och alla känslor kommit över dem och resulterat i ångestattacker. Medlet mot den här ångesten blev för de här fickorna att skära sig. Detta berörde mig djupt!
Om andra barn och ungdomar kan må så dåligt efter föräldrarnas skilsmässa att de gör illa sig själva så är det helt plötsligt legitimt för mig att ha mått dåligt över mina föräldrars skilsmässa. Förut har jag tänkt att min barndoms trauma var en bagatell jämfört med många andras. Det fanns inge orsak till att jag skulle tagit skada av den. Det fanns ju inga bestående skador som social misär eller direkt psykisk ohälsa. Vår splittrade familj fungerade ju på var sitt håll. Mitt medel att fly från känslor som jag inte förstod var att fly in i böckernas underbara värld. Detta har jag fortsatt med. Att fly alltså och för närvarande heter flyktmedlet släktforskning eller "World of Warcraft".
En annan tanke som slog mig var, är barn- och ungdomars ökade mentala ohälsa ett resultat av alla skilsmässor som finns i dagen samhälle? Beror det på att man inte tar barns känslor på allvar? Att man inte inser hur illa barn mår vid en skilsmässa? Jag tycker att man bara pratar om hur dåligt de vuxna mår men jag kan inte glömma känslan jag kände när min pappa berättade att mina föräldrar skulle skiljas. Samma känsla som när någon nära anhörig dött. Känslan att man inte kan förstå. Känslan av maktlöshet. Jag minns den så starkt fast det är 43 år sedan!
Jag säjer inte att man inte ska skilja sig med hänsyn till sina barn men att man måste se till att barnen får en chans att uttrycka och förstå vad de känner. Precis som man kanske (hoppas jag) gör när någon nära anhörig dött.
Sedan är det väl det bästa att inte sätta barn till världen förrän man hittat en partner som man vet att man verkligen fungerar med men det är en annan diskussion.
Kommentarer